The awkward moment when you try to contact someone and they fucking ignore you. Wonderful. Thanks a lot.


Jag ska vara hemma imorgon. Vila upp mig så jag kan åka till Jul på Liseberg med en underbar vän på fredag. Och så att jag kan fira farbror på lördag. Och kunna leva mitt liv igen. Men jag hatar det här ändå. Och jag är hungrig. Och folk ignorerar mig. Och livet allmänt suger. Min medicin ger mig sjuka humörsvängningar. Jag. Hatar. Det.

Jag ska tycka synd om mig själv nu. Och komma ihåg att aldrig någonsin smsa först igen. Värdelös skit. 
Hejdå. 



Kul att läsa om när jag är deppad va. Det är medicinens fel den här gången, så inget allvarligt så. Men livet suger.