till Jonathan.
Jag saknar dig så mycket nu... Tårar rinner sakta nedför mina kinder och mitt hjärta brinner. Jag vill inget annat än att hålla dig. Känna din värme runt mig, känna ditt bultande hjärta mot mig och höra dina underbara ord viskas i mitt öra.
Jag förstörde allt mellan oss. Det var mitt fel, det var det. Jag skyller ingenting på dig. Inget alls. Det var Jag som blundade. Såg inte vad jag höll på att förlora. Förbannar mitt tidigare jag för att mina handlingar stötte bort det mest värdefulla jag någonsin skulle få uppleva. För jag kommer aldrig uppleva någonting bättre än du. Min ängel, mitt hjärta, min själ.
Jag skulle ge mitt liv för dig. Utan att tveka. Jag har ändrat mig och svalt min stolthet. Det är som en låga som jag försökte släcka med mina händer. Det gjorde ont. Men jag gjorde det, i strävan efter bara en sak. En person. Du.
Du kanske tycker jag är en idiot som skriver det här. Och på en offentlig sida. Men för mig spelar det ingen roll. För jag har ingenting att förlora längre. Jag vet bara att jag vill en sak. En enda sak som jag tänker på hela min vakna tid, som finns med mig oavsett vad jag gör. Som jag skulle offra allt för att uppnå. Jag skakar bara jag tänker på dig. Av saknad och ilska. Saknaden för att jag inte har dig. Ilskan för att jag var världens största idiot.
Om jag någonsin skulle få den andra chansen som jag så desperat söker så skulle jag aldrig skada dig mer. Vara så bra som det går. För livet jag lever nu är ett helvete och jag vet att jag gjorde mitt livs största misstag.
Förlåt mig för allt jag gjort. Att jag ärrade dig så djupt i hjärtat.
Och jag älskar dig. Kommer för alltid att göra det. Oavsett vad som händer kommer ditt namn alltid att stå inristat i mitt hjärta som tillhör dig. Du kommer alltid vara Fåerhet i mina ögon.
Förlåt mig, Jonathan Ottosson.
Kommentarer
Trackback
