Min potatis.

Två veckor har gått sedan jag hörde dig prata med mig. Två snabba och långsamma veckor. Även om du kanske aldrig någonsin vill prata med mig mer vill jag bara säga att jag älskar dig. Always have, always will. Du är liksom min potatis. Min omnom. Glöm inte det är du snäll.



Har håltimma nu, sitter i ett grupprum med Emma. Ska ut och krama om Kähris snart, behöver min dagliga dos. Sen ska jag till Fyren och plugga con mis amigas. Sen hem och äta middag med syrran eftersom att päronen inte kommer hem förrän tidigast nio. De ska se den nya Mission Impossible. Jag vill med! :( 

I alla fall, ska ut nu! Puss och kram! <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0