Magontet har fortfarande inte försvunnit. Det börjar likna den gamla "kursprov-imorgon-ont-i-magen" känslan. Det vill säga... Jag kommer inte kunna äta på två dagar nu. Kanske lika bra det... Äter ändå för mycket, sväller bara mer och mer.

Jag ska deppa mig till Melissa Horn ikväll. Hon får mig bara att... Slappna av. Och släppa ut alla känslor. Det känns bra. Och dåligt, för jag skriver av mig all skit här istället. Och jag vill inte att ni ska läsa saker som ni skulle må dåligt av. För vem mår bra av att läsa en deppig blogg? Ja inte jag i alla fall. Men jag kommer inte må bra på ett tag nu. Eller kanske imorgon, det beror på vem jag träffar och inte. Jag vet att det finns en där ute som ändå bryr sig... Är oerhört tacksam för det även om det inte riktigt kan fylla hålet. 

Nej nu ska jag inte slänga ur mig allt jag känner här. Det gör ingen nytta ändå. Det sätter mig i ett underläge, jag blir totalt undergiven. Jag... Borde bara sluta med det. Ska göra bloggen till en glad plats istället, gömma undan mina känslor till Word istället. Spara alla dokument på ett hemligt ställe, där ingen får se. Utmärkt plan om jag så får säga det själv. 


Ursäkta mitt humör ikväll. Hakuna Matata.

Jag drömmer drömmar om att alla försvinner, en efter en
Min äldsta bror och min bästa vän