Rasmus Eliasson, jag älskar dig! 

Okej, så det är nu jag ska bli, like, superromantisk! Tro mig, om jag kunde så skulle jag skriva värsta romanen för att försöka förklara alla känslor jag har för den killen, men det går ju inte. För liksom, vem skulle orka läsa den? 


Älskling, de här tre månaderna med dig har utan tvekan varit de bästa i mitt arton år långa liv! Imorgon är dagen som vi för fyra månader sen träffades för första gången. Och damn, den turen säger jag bara. Vilken otrolig slump. Att sätta sig där på pressbyrån på kvällen, plocka upp sminket för att bättra på utsidan för första utekvällen och helt plötsligt höra, på andra sidan Johanna, en röst som frågar mig vad kletet jag lägger på ansiktet är för något. Sen tittar ett huvud fram framför henne. Jag skrattar till lite, vet inte vad jag ska svara. Sen av bara farten blev ju allt som det blev. Tittar tillbaka på den kvällen och ler världens bredaste leende. Mina läppar typ trillar av ansiktet! 

I alla fall, the basic shit: Du är det finaste jag har, det bästa som hänt mig, den underbaraste killen på planeten, min älskade Rasmus! :D Jag älskar dig över allt! <3 

Hihihi sådär, nu ska jag fortsätta snörvla i min ensamhet och dagdrömma om dejten vi skulle haft ikväll. Puss på er! :D 


This is love! <3