Just kill me
Dålig morgon. Väldigt dålig morgon. Känner inte för någonting, allt känns bara fel. Vill åka hem, lägga mig under täcket och dö eller något. Bara stänga av världen en liten stund.
Ah, hoppas ni har en bättre dag än vad jag har i alla fall. Jävla skit. Varför?
En sak gjorde jag i alla fall igår som jag är stolt över. Jag raderade någon. Första gången. Förhoppningsvis sista också, för det är ju bara jobbigt. Men jag känner ändå som att en sten lyfts från mig. Kan andas igen typ. Slippa tänka, bara göra. Behövde knuffen, sen bara gick det av farten. Jag ångrar ingenting, jag önskar bara att det aldrig hade behövt sluta som det gjorde. Men allting blir inte alltid som man önskar va? Nej, precis. Jag får helt enkelt finna mig i den nya verklighet som råder. Den är bättre, jag är lyckligare (undantag idag). Tänk om jag hade kommit på det tidigare... Vilken lättnad jag skulle haft då. Men att slänga skit i ansiktet på mig ändå när jag bara försöker vara trevlig, tyder på att du inte alls har ändrats. Hoppas du får upp ögonen någon dag och fattar att ett enkelt "hej" och ett leende inte är så mycket begärt. För du är bara löjlig. Töntig. En jävla idiot. Trodde aldrig jag skulle säga att jag hatar dig, men jag gör det. Varenda gång jag ser dig blir jag så sur. Önskar att jag aldrig träffat dig. Världen vore en bättre plats då. Hade hellre sagt det till dig i ansiktet, så att du såg vad du gjorde. Om jag får chansen så kommer jag göra det. Få lyft det från mig. Oavsett om det blir som ett slag i ansiktet eller ej så spelar det ingen roll. Men jag vill inte träffa dig igen, för du förtjänar ingenting. Inte ens mina tankar. Ändå sitter jag och skriver det här. Dum som jag är. Men jag måste skriva av mig, för ingen förstår/bryr sig om det. Fan ta dig säger jag bara, du var min bästa vän och min värsta fiende. Nu är du bara ingenting.
Men nu är det som det är, jag får göra det bästa utav situationen. Men det ändrar inte faktan hur jag mår idag ändå. Tyvärr. Vill att det ska det, men det gör det inte. Skit. Oh well. Bättre tider kommer väl. Hoppas jag.
Ah, hoppas ni har en bättre dag än vad jag har i alla fall. Jävla skit. Varför?
En sak gjorde jag i alla fall igår som jag är stolt över. Jag raderade någon. Första gången. Förhoppningsvis sista också, för det är ju bara jobbigt. Men jag känner ändå som att en sten lyfts från mig. Kan andas igen typ. Slippa tänka, bara göra. Behövde knuffen, sen bara gick det av farten. Jag ångrar ingenting, jag önskar bara att det aldrig hade behövt sluta som det gjorde. Men allting blir inte alltid som man önskar va? Nej, precis. Jag får helt enkelt finna mig i den nya verklighet som råder. Den är bättre, jag är lyckligare (undantag idag). Tänk om jag hade kommit på det tidigare... Vilken lättnad jag skulle haft då. Men att slänga skit i ansiktet på mig ändå när jag bara försöker vara trevlig, tyder på att du inte alls har ändrats. Hoppas du får upp ögonen någon dag och fattar att ett enkelt "hej" och ett leende inte är så mycket begärt. För du är bara löjlig. Töntig. En jävla idiot. Trodde aldrig jag skulle säga att jag hatar dig, men jag gör det. Varenda gång jag ser dig blir jag så sur. Önskar att jag aldrig träffat dig. Världen vore en bättre plats då. Hade hellre sagt det till dig i ansiktet, så att du såg vad du gjorde. Om jag får chansen så kommer jag göra det. Få lyft det från mig. Oavsett om det blir som ett slag i ansiktet eller ej så spelar det ingen roll. Men jag vill inte träffa dig igen, för du förtjänar ingenting. Inte ens mina tankar. Ändå sitter jag och skriver det här. Dum som jag är. Men jag måste skriva av mig, för ingen förstår/bryr sig om det. Fan ta dig säger jag bara, du var min bästa vän och min värsta fiende. Nu är du bara ingenting.
Men nu är det som det är, jag får göra det bästa utav situationen. Men det ändrar inte faktan hur jag mår idag ändå. Tyvärr. Vill att det ska det, men det gör det inte. Skit. Oh well. Bättre tider kommer väl. Hoppas jag.
Kommentarer
Trackback