Suck...

Jag har lite för mycket att göra. Lite för mycket som ska in ikväll. Egentligen borde jag inte ens skriva det här inlägget för att jag har så mycket som måste göras, men jag känner att jag måste skriva av mig, annars klarar jag aldrig av kvällen. 

Lång historia kort om vad som hände idag: Sovmorgon. Åkte till skolan. Blev bjuden på tårta av mina underbara mentorer. Haft tråkiga lektioner. Inte brytt mig om lektionerna. Satt och tittade på Dexter. Träffade älskling och Sofia efter skolan. Köpte presenter till Johanna och Alexandra. Åkte hem. Började städa. Får sms från älskling. Cyklar ner och möter älskling vid hållplatsen. Träffar honom i en kvart. Bästa kvarten på flera veckor. Cyklar hem igen. Plockade på mig godsaker. Satte mig på mitt rum. Började gråta av lycka och stress. Märkte precis att jag blandade tempus i det här stycket. Kunde inte bry mig mindre. Grammar-nazis, go fuck yourselves. 


Jag är den lyckligaste flickan i världen. Jag kan inte förstå att jag har en sån underbar pojkvän. En som tar en bussfärd på totalt 40 minuter bara för att få träffa mig i en kvart. Äkta kärlek. Jag önskar att det aldrig tar slut. Vill alltid kunna se hans djupa ögon, se hans underbart vackra leende, känna hans händer i mina, luta min panna mot hans, bara leva i stunden som är. Nu är jag jättesentimental, men när man börjar gråta av stress vill man helst tänka på annat, och då kommer det i en extrem våg. Dealwithit. Jag älskar dig Rasmus. <3


Ingen egopic idag, mina ögon är röda av allt gråt... Imorgon så! Love you <3