Den känslan när man vaknar upp på en helt jävla vanlig tisdagsmorgon. Sovmorgon till halv två för att min lärare är sjuk. En fantastisk solig dag. Kallt, men värmande när man kommer ur skuggan. 

Men så händer det där som förstör. Sårar. River isär en från insidan. Det är som att bli huggen i hjärtat. 

Det hände mig nu. För bara några minuter sedan. Jag sitter och skakar. Pulsen vibrerar i mina öron. Jag kan knappt trycka på tangenterna, de sätter fel hela tiden och jag vet knappt vart jag ska ta vägen. Det svartnar för ögonen och jag mår illa. Känner mig äcklad. Spyfärdig. Jag trodde aldrig att DU skulle göra så. Vem som helst men aldrig du. Jag trodde du var bättre. Jag trodde att jag kunde lita på dig. Du bara slängde tillbaka det på mig som att jag var något som inte var värt besväret.