Jag trodde livet skulle bli bättre efter sista inlämningsdagen i skolan. Att den sista tiden på gymansiet skulle bli den bästa tiden i mitt liv än så länge. Men jag har sovit ca 20 timmar denna veckan och lär inte få så mycket mer nästa. Jag är så trött, så förtvivlad hela tiden. Jag äter knappt något, jag sover ännu mindre. Allt bara samlar ihop sig till en enda stor klump i magen och gör mig ledsen och väldigt besvärad inombords.


Och självklart ska jag såra den enda personen jag skulle ge mitt liv för. Att jag gjort det bryter ner mig alldeles för snabbt. Jag tänkte inte, och då blev det som det blev. Visst, känsligt ämne att skriva om på en blogg att såra sin älskade, men jag vill bara skriva av mig. 
Ett till synes felfritt förhållande från utsidan. På insidan är det lika perfekt som det ser ut. Förutom vissa kvällar då allting runtomkring mig bara fallerar på grund av att jag säger si och han gör så. Minsta gnista sätter igång en hel rad av långa timmar med näsdukar i hand. Att vara så mentalt utmattad att man går tillbaka i tiden till gamla minnen som borde varit långt glömda. Jag trodde jag kunde gömma undan allt i mitt förflutna från att komma upp till ytan och plåga mig igen. Men en grej kommer upp, en grej nämner jag och allting bara faller sönder. Jag menade inte det jag sa, det var bara ett försvar från förr som jag beskrev för dig för någon timme sedan. Jag önskar att jag kunde få dig att förstå, även om jag är så lycklig att du egentligen inte kan. Man ska inte vara med om allt jag varit med om. 

Jag är så ledsen. Verkligen. Jag klarar inte av att du inte pratar med mig. Jag klarar inte av att vara the bad guy så hårt att du måste ignorera mig. Jag skäms åt helvete, men jag kan inte säga någonting som får dig att släppa det. Jag försöker hela tiden komma på något, men du vill inte lyssna, eller rättare sagt kan inte. Jag skyller inte på dig för det, för du har all rätt i världen att vara arg. Jag önskar bara att du kunde förstått mig också. För det var inte meningen att säga det, då det var en impulsiv tanke. Jag skäms, okej? Jag hatar mig.

Du förtjänar det bästa. Jag är inte det bästa. Jag hoppas att du kan inse en dag att det bara finns du i mitt liv. Att den enda jag vill se, den enda jag vill krama, den enda jag vill pussa, den enda jag vill kyssa, den enda jag vill gå runt och hålla handen med och ALLT det man gör som ett par bara händer med dig. Att det är det enda jag vill. 

Fan jag vill liksom spendera resten av mitt liv med dig. Jag vet att du sa att jag inte skulle ens försöka charma dig, men jag måste bara säga det. Jag har aldrig tänkt såhär innan jag träffade dig, men det bara sprider sig fortare och fortare i mig. Du är allt. Du är framtiden, jag är säker på det. Sättet du kollar på mig även nu, 15 månader efter att vi träffades gör det ännu starkare. Jag vill spendera mitt liv med dig, och det är ingenting jag säger bara för att säga det. Jag skäms inte att säga det heller, för jag vill verkligen. Vem som helst kan få se eller tycka vad de vill, men det ändrar inte faktan att jag är din och du är min och att jag älskar dig över allt på denna jord. Visst, jag är cheesy bortom alla gränser, men jag skiter i det. Jag vill bara skrika ut till världen "kolla den här killen, denna underbara man. Han är min och jag ska leva resten av mitt liv med honom för att jag älskar honom". För det är så jag känner. Vem är det som bestämmer vad fin kärlek är? Inte någon utomstående alls. Det är mellan två personer. 


Jag vet att jag sårade dig inatt. Jag ångrar det varenda sekund jag är vaken. Jag önskar bara att du kunde se vad jag känner och förstå hur det är. För jag älskar dig, Rasmus Eliasson. Fan jag älskar dig så mycket att mitt hjärta börjar rusa här och nu. 

Alla gör misstag. Både du, jag, och alla andra i alla förhållanden. Jag kan inte skylla på någon annan än mig själv för att jag var dum nog att ta upp det, och även fast du är sur på mig så ska du veta:

Dina läppar. 
Din sak. 
Ditt leende.
Dina ögon.
Din mage.
Din fuckyness. 
Din kropp från topp till tå och allt som finns däremellan.

Allt det vill jag ha. Bara från dig. Alltid. Hela mitt liv, hur långt det än må vara. Jag. Tillhör. Dig. Mitt hjärta slår för dig. Gjort sedan så länge tillbaka och kommer göra så länge till. 

Jag är i alla fall alltid din så länge du vill ha mig.