En fantastisk helg går mot sitt slut
Jag hoppas verkligen att ni har haft en underbart fin helg, allihopa! Min har då verkligen varit det, hihi.
Min pappa och lillasyster spenderade helgen i Stockholm för att se Swedish House Mafia, vilket ledde till att jag fick vara ensam med min älskling och leka gift från fredag morgon till söndag mitt på dagen. Och jag måste säga, längtan efter att flytta hemifrån är väldigt stor nu! Ett år kvar, sedan är jag själv i Stockholm och studerar på egen hand tillsammans med Rasmus för att vi båda ska bli poliser! Så coolt, damn!
Så... Vad händer nu? Ingenting, really. Jag ska fortsätta plugga som ett as dessa veckor som är kvar av terminen för att få åtminstone G på mina två slutprov i Kemi B och Matte D, sedan är det INGEN mer sån skit för mig, någonsin! Jag ska kämpa och jag ska lyckas, på ett eller annat sätt! Jag får dricka dröser med kaffe eller energidricka för att hinna med allt som ska göras, har bara tre veckor tills första provet, nervös? Nesch.
Men för kvällen så ska jag lägga mig i sängen och bara titta på Dexter och drömma mig bort till min prins, hehe. Imorgon nalkas en ny vecka, peppa på! Puss och hej, leverpastej <3
These are two very fucked up people, just sayin'.
Min pappa och lillasyster spenderade helgen i Stockholm för att se Swedish House Mafia, vilket ledde till att jag fick vara ensam med min älskling och leka gift från fredag morgon till söndag mitt på dagen. Och jag måste säga, längtan efter att flytta hemifrån är väldigt stor nu! Ett år kvar, sedan är jag själv i Stockholm och studerar på egen hand tillsammans med Rasmus för att vi båda ska bli poliser! Så coolt, damn!
Så... Vad händer nu? Ingenting, really. Jag ska fortsätta plugga som ett as dessa veckor som är kvar av terminen för att få åtminstone G på mina två slutprov i Kemi B och Matte D, sedan är det INGEN mer sån skit för mig, någonsin! Jag ska kämpa och jag ska lyckas, på ett eller annat sätt! Jag får dricka dröser med kaffe eller energidricka för att hinna med allt som ska göras, har bara tre veckor tills första provet, nervös? Nesch.
Men för kvällen så ska jag lägga mig i sängen och bara titta på Dexter och drömma mig bort till min prins, hehe. Imorgon nalkas en ny vecka, peppa på! Puss och hej, leverpastej <3
These are two very fucked up people, just sayin'.
And fuck you, random citizen!
Sådär. Skoldagen är slut och jag har äntligen helg! Skolan är stängd imorgon (för alla utom samhällarna haha<3) så jag ska dra mig till gymmet och sedan få spendera HELA helgen med min älskling! Ovanligt? Nä. Men det är första gången vi har mitt hus helt själva hela helgen! Så romantiskt och fint! Hihi jag älskar dig :D<3
Och vadå "gladly"? Dafuq vill mig något?
Men ska inte spendera mer tid på någon fjolla som inte ens vågar skriva ut sitt namn. Lol. Patetiskt att gömma sig bakom internet för att få fram sina åsikter :D
Kort och gott: HELG! <3 Peace out my biches, ha en underbart fantastisk helg med alla era vänner, pojk/flickvänner, familj and so on and so forth! <3
Hittade en gammal bild från 2010 på min gamla tjocka dator! Visst, finnar åta helvete, men fan vad söt jag var då tycker jag <3 Well, peace out!!
Och vadå "gladly"? Dafuq vill mig något?
Men ska inte spendera mer tid på någon fjolla som inte ens vågar skriva ut sitt namn. Lol. Patetiskt att gömma sig bakom internet för att få fram sina åsikter :D
Kort och gott: HELG! <3 Peace out my biches, ha en underbart fantastisk helg med alla era vänner, pojk/flickvänner, familj and so on and so forth! <3
Hittade en gammal bild från 2010 på min gamla tjocka dator! Visst, finnar åta helvete, men fan vad söt jag var då tycker jag <3 Well, peace out!!
...
Fml.
Rosenrasande
Feeling slightly better today
Tack vare en kommentar från en jag inte trodde brydde sig längre, ett sms från en fin människa och en natt nära min kärlek så mår jag idag aningen bättre. Självklart finns det kvar där borta i bakgrunden, men jag får stå fast i marken och kämpa för vad som är värt att leva för ❤
Så jag tackar er som står där som hjältar och räddar mig från vad som finns bortom mörkret❤
Jag är i vilket fall som helst påväg hem från min älskling nu, ska göra mig i ordning och sen ska jag på middag❤ sedan också en eventuell bio hihi mah! :3 önskar alla er fina en fantastisk dag!!
Jag ser ljusare tider❤
Ett liv i misär.
Jag vet att andra har det svårt. Att det finns flera miljoner barn i världen som inte kan dricka rent vatten ur en kran som vi, som kan få ens ett mål varm mat på bordet om dagen. Men jag kan inte jämföra mitt liv med dem, mitt liv är också dåligt.
Ur en familj som skulle vara sammansvetsad finns ingenting kvar. En syster som våldsamt trycker ner allt och alla runt sig, en pappa som inte vet vad som händer runtom, och en mamma som ignorerar livet hon hade bakom sig genom att flytta iväg med sin nya man.
Någonstans där emellan finns jag. Tom. Utan någon aning om vad jag ska göra för att hjälpa situationen som är. Ingenting duger. Tårarna bara rinner om kvällarna, till och med nu mitt på dagen. Ingenting är som det borde vara längre. Ingenting är sig likt. På ett halvår försvann den familj jag ville ha. Kvar i askan ligger jag. Vad hände? Vart tog det liv vägen som var så bra? Att vara hemma skulle vara en fristad, inte ett ställe man försöker vara så lite i som möjligt. Jag finner mig själv att spendera all tid jag bara kan borta från huset, med kompisar, med min pojkvän, till och med själv. Allt för att inte behöva komma tillbaka till det som får mig att vissa dagar vilja ta livet av mig själv.
Någonstans långt tillbaka i mitt minne minns jag en familj som stod samman i vått och torrt. Men det var så många år sedan att de leenderna nästan är utsuddade av tiden.
Jag kan inte prata med min syster längre. Hon bara använder varenda ord jag säger till att trycka ner mig ännu hårdare. I början tog jag inte åt mig, men när man får höra ord om och om igen så etsar de sig fast i minnet, bränner djupare för varje gång, till slut börjar man undra om det inte är sant det hon säger? Jag får alltid höra att jag inte ska ta åt mig. Men det är inte lätt längre. Jag klarar inte av det längre. Minsta ord någon säger till mig som kan skada mig så stänger jag av. Skärmar av mig, vill inte prata. Bara går iväg. Men jag kan inte gå iväg från detta även om jag vill.
Varför hände detta mig?
Jag var tvungen att skriva av mig. Allt hemma gör det för mycket för mig att kunna hantera.
Ur en familj som skulle vara sammansvetsad finns ingenting kvar. En syster som våldsamt trycker ner allt och alla runt sig, en pappa som inte vet vad som händer runtom, och en mamma som ignorerar livet hon hade bakom sig genom att flytta iväg med sin nya man.
Någonstans där emellan finns jag. Tom. Utan någon aning om vad jag ska göra för att hjälpa situationen som är. Ingenting duger. Tårarna bara rinner om kvällarna, till och med nu mitt på dagen. Ingenting är som det borde vara längre. Ingenting är sig likt. På ett halvår försvann den familj jag ville ha. Kvar i askan ligger jag. Vad hände? Vart tog det liv vägen som var så bra? Att vara hemma skulle vara en fristad, inte ett ställe man försöker vara så lite i som möjligt. Jag finner mig själv att spendera all tid jag bara kan borta från huset, med kompisar, med min pojkvän, till och med själv. Allt för att inte behöva komma tillbaka till det som får mig att vissa dagar vilja ta livet av mig själv.
Någonstans långt tillbaka i mitt minne minns jag en familj som stod samman i vått och torrt. Men det var så många år sedan att de leenderna nästan är utsuddade av tiden.
Jag kan inte prata med min syster längre. Hon bara använder varenda ord jag säger till att trycka ner mig ännu hårdare. I början tog jag inte åt mig, men när man får höra ord om och om igen så etsar de sig fast i minnet, bränner djupare för varje gång, till slut börjar man undra om det inte är sant det hon säger? Jag får alltid höra att jag inte ska ta åt mig. Men det är inte lätt längre. Jag klarar inte av det längre. Minsta ord någon säger till mig som kan skada mig så stänger jag av. Skärmar av mig, vill inte prata. Bara går iväg. Men jag kan inte gå iväg från detta även om jag vill.
Varför hände detta mig?
Jag var tvungen att skriva av mig. Allt hemma gör det för mycket för mig att kunna hantera.
